sannamikko

För två veckor sedan fick jag nytt träningsprogram. Väldigt efterlängtat efter sju veckor med samma. Jag har börjat jobba, men 75%. Och om man nu ska tala om "mindre lyckade träningsveckor" så är jag väl mitt uppe i min andra just nu. Jag vill inte kalla det för bakslag för jag känner fortfarande att styrkan i knät förbättras. Däremot så svullnar knät på kvällarna och värker lite. Tecken på att jag belastat det för hårt. Ökad belastning på träningsprogrammet, belastning av att ständigt stå upp på jobbet samt ökad belastning i vardagen har varit de bidragande orsakerna. Faktum att jag klarat av mer och mer i vardagen har gjort att jag skyndat lite för snabbt utan att låta den nya belastningen stabiliseras. Det som jag ansåg som "söndagspromenader" på fjället förut är inte samma som dom är just nu. Speciellt inte om man lägger dom tre dagar i följd (Låkta, Trollsjön och Laddjujavri). Nåväl ingen skada skedd, bara ställa om mentalt och inse att man inte riktigt är där man tror man var än. Men det kommer, tålamod, en idrottares bästa vän! 

Jag har fortsatt nöta på med mina rehabpass. Det går bra. Jag ökar sakta men säkert belastningen. Jag har inte haft några bakslag utan har "skyndat långsamt". Jag är inte van vid att pusha min träning så pass lite som jag faktiskt gjort. Så nu när jag egentligen har följt min skadas utvecklingskurva så är det svårt att undvika tankar som att man hade kunnat öka och tränat på lite extra.  Men det går sakta men säkert framåt! :)