2015-10-12
08:30:22
VECKA 20
Nu jädrans är det bara tuta och köra! I alla fall när det gäller träningen! Jag har fått klartecken från min läkare och sjukgymnast att allt ser bra ut och att det bara är att öka!
Knät känns bra. Det gör framsteg varje vecka. Just nu finns det fortfarande lite kvar i böj som behöver tränas bort. Sedan har vi maxat styrkeövningarna. Bland annat dubblat vikten i bensparken. Jag har fegat lite tidigare. Två och en halv månad till vintersäsongen drar igång!
2015-09-25
21:28:58
VECKA 18
Styrkan finns där! Jag har varit på återbesök hos min ortoped. "Det här känns stabilt. Fortsätt såhär så kommer du åka massa skidor i vinter". Så himla skönt att få bekräftelse på sommarens slit. Som sagt så tyckte ortopeden att knät kändes väldigt stabilt och att jag nu kan börja ta i lite mera. Så nu blir fokus att komma igång ordentligt med löpningen. Jag har minskat rehabpassen till två gånger i veckan för att lyckas få in annan träning. Nu gäller det att vänja muskler och leder till en mera uthållig och explosiv träning. Progression! Det har varit ledordet i min träning. Och det ska jag fortsätta med. Öka sakta men säkert!
Snart är jag där!! ❤
2015-09-08
19:29:08
VECKA 16
Fokus löpning!
Jag kämpar med att hitta balansen mellan jobb, knärehab, löpning och vardag. Det brukar oftast sluta i att jag kommer fram till att det bästa svaret är, lagom. Jag ogillar det ordet och dess innebörd. För jag älskar att kunna ge 100% och har alltid gjort det. Men jag har ändå förståndet i att förstå att 100% aktivitet nu kan leda till en dubbelt så lång rehabtid och i värsta fall inte möjligheten till att ge max igen.
2015-08-26
22:28:57
VECKA 14
För två veckor sedan fick jag nytt träningsprogram. Väldigt efterlängtat efter sju veckor med samma. Jag har börjat jobba, men 75%. Och om man nu ska tala om "mindre lyckade träningsveckor" så är jag väl mitt uppe i min andra just nu. Jag vill inte kalla det för bakslag för jag känner fortfarande att styrkan i knät förbättras. Däremot så svullnar knät på kvällarna och värker lite. Tecken på att jag belastat det för hårt. Ökad belastning på träningsprogrammet, belastning av att ständigt stå upp på jobbet samt ökad belastning i vardagen har varit de bidragande orsakerna. Faktum att jag klarat av mer och mer i vardagen har gjort att jag skyndat lite för snabbt utan att låta den nya belastningen stabiliseras. Det som jag ansåg som "söndagspromenader" på fjället förut är inte samma som dom är just nu. Speciellt inte om man lägger dom tre dagar i följd (Låkta, Trollsjön och Laddjujavri). Nåväl ingen skada skedd, bara ställa om mentalt och inse att man inte riktigt är där man tror man var än. Men det kommer, tålamod, en idrottares bästa vän!
När man själv inte kan springa, får man leva genom andra. Mitt lag "årets julklapp" var nöjda med sin insats i årets BAMM. Och likaså coachen. 😜
2015-08-05
21:53:23
VECKA 11
Jag har fortsatt nöta på med mina rehabpass. Det går bra. Jag ökar sakta men säkert belastningen. Jag har inte haft några bakslag utan har "skyndat långsamt". Jag är inte van vid att pusha min träning så pass lite som jag faktiskt gjort. Så nu när jag egentligen har följt min skadas utvecklingskurva så är det svårt att undvika tankar som att man hade kunnat öka och tränat på lite extra. Men det går sakta men säkert framåt! :)
2015-07-24
18:56:55
9 VECKOR
Angående mitt knä så gör det fortsatt framsteg varje vecka. Jag kör mitt rehabprogram 3 ggr i veckan. Rörligheten ökar vilket gör det möjligt att träna mer och mer styrke och stabilitet. Vecka 6 fick jag ett program som jag fortfarande följer och ska följa till vecka 12. 3 veckor återstår. Det ser ut såhär:
- Tåhävningar
- Benspark i maskin (ungefär halvvägs upp)
- Bencurl i maskin
- Benpress i maskin
- Benböj med fria vikter (inte hela vägen ner)
- Utfall med fria vikter
- Studsmatta ett ben
- Knähävningar på upphöjning
- Benspark sista sträckningen med rulle under knät
- Stepövningar på step-bräda
- Balans på bosuboll
- Rörlighet för sträckning i maskin
- Stretching
Jag längtar tills jag får börja springa men framförallt att få börja klättra! Snart så kanske! Jag måste bara sköta mig nu. :)
Har varit på lofoten två vändor för att samla inspiration till rehaben. Längtan som motivator! Här en bild med utsikt över klättringen på svolvaergeita.
2015-06-22
23:02:20
5 VECKOR
Roligaste rehabövningen! Frihet!
- Bencurl på mage med halva vaden utanför en bänk, vikt på fotleden och sträcka ut knät
- Sträckträning i dragmaskin med länk runt ovansidan av knät
- Balans ett ben på ostabilt underlag
Idag var jag på ett cx-work pass. 30 min bålstabilitet. Jag har förutom mina 3 knärehabpass/vecka laggt till pass för överkroppen och fotleder. Nästa vecka är målet att kunna köra bodypump och spinning. Samt att få nya rehabövningar och kunna gå in i fas 3. 😃
2015-06-16
11:58:28
4 VECKOR
Nya rehabövningar och en tur i naturen.
Jag har fått lägga till några övningar till mitt rehabprogram. Processen går fortfarande framåt. Jag har fortfarande haft is i magen och inte skyndat iväg och gjort svårare övningar. Böj och sträckrörelsen blir också bättre och snart kanske jag får benet rakt. Mina nya övningar:
Naturen ger oerhört mycket kraft och energi. Efter gårdagens kajaktur in i vistasdalen är jag mycket piggare. Underbart att få se fjällen igen! ❤
- Benpress excentriskt, alltså bara med belastning på tillbakavägen
- Studsmatta (än så länge bara gungandes utan att lyfta)
- Gång på stepbräda, framåt och sidleds
- Gång i "stegmaskin"
Nästa vecka blir det förhoppningsvis nya övningar igen! :)
2015-06-04
23:14:50
2 VECKOR
Stygnen är borta och jag kan cykla!
Igår var jag på återbesök hos min ortoped och tog bort stygnen efter operationen. Det hade läkt väldigt bra. Helt otroligt att dom lyckas göra såpass mycket genom så små snitt. Undrar hur utvecklingen kommer se ut efter 5, 10, 20 år!? Jag hoppas att utvecklingen går framåt när det gäller knän, artros och brosk. För efter en knäskada ökar alltid risken för artros i framtiden. Utvecklingen har i alla fall gjort stora framsteg. Förr öppnade man hela leden när man opererade medan man nu bara gör tre små hål (titthålsteknik) och ett lite större snitt för att ta ut senan från baksida lår, vilket idag minskar infektionsrisken. Idag är det möjligt att cykla en och en halv vecka efter operation. Förr gick man med gips i runt sex veckor innan man fick möjlighet att börja träna upp rörlighet och styrka. Heja forskningen!
Igår var jag på återbesök hos min ortoped och tog bort stygnen efter operationen. Det hade läkt väldigt bra. Helt otroligt att dom lyckas göra såpass mycket genom så små snitt. Undrar hur utvecklingen kommer se ut efter 5, 10, 20 år!? Jag hoppas att utvecklingen går framåt när det gäller knän, artros och brosk. För efter en knäskada ökar alltid risken för artros i framtiden. Utvecklingen har i alla fall gjort stora framsteg. Förr öppnade man hela leden när man opererade medan man nu bara gör tre små hål (titthålsteknik) och ett lite större snitt för att ta ut senan från baksida lår, vilket idag minskar infektionsrisken. Idag är det möjligt att cykla en och en halv vecka efter operation. Förr gick man med gips i runt sex veckor innan man fick möjlighet att börja träna upp rörlighet och styrka. Heja forskningen!
För en vecka sedan, alltså en vecka efter operationen, träffade jag min sjukgymnast och fick ett program som jag ska köra totalt två veckor. Till en början fick jag använda en cykel med ställbar pedal där vinkeln blev mindre för det opererade knät. Men en och en halv vecka efter operation lyckades jag cykla på en vanlig cykel. Väldigt stort steg! :) Något med stor avsvällande effekt, vilket leder till minskad smärta och större rörlighet. Andra övningar jag ägnar mig åt:
- Raka benlyft åt fyra håll
- Raka bendrag i maskin
- Tåhävningar på ett ben
- Benböj med pilatesboll bakom rygg mot vägg
- Bencurl baksida i maskin
Detta program gör jag varannan dag. Utöver detta är rörlighet något jag tränar flera gånger per dag. Genom olika övningar öka böj- och sträckrörelsen tar upp mycket av tiden. Dock överväger jag hela tiden vila, rehab, vila, rörlighet. Jag känner att vilan är extra viktig nu i början. Speciellt efter rehabpassen. En sväng på stan tar mer än vad man kan tro har jag fått erfara. :)
Känslan av att en sugpropp ständigt sögs fast över mina styg och in i knät har hindrat mig. Det såg ut som att hela kompressen var påväg att sugas in i såret. Nu är proppen borta. Om det var stygnen eller cyklingen som släppte proppen låter jag vara osagt men det enda jag kan säga är att jag tror på rehab, över allt annat! :)
2015-05-26
18:24:20
6 DAGAR
Fortsätter stretcha utan resultat
När man bara längtar till att dagen ska ta slut. Och sen när man vaknar nästa dag så hoppas man att dagen fort ska vara över. Det är tankar jag inte är van att behöva tänka. Och känslor jag inte brukar känna. Känslan av att man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dagen och inte kan göra så mycket åt det. Inte ens min starka vilja kan hjälpa mig. För det finns ingen genväg. Det spelar ingen roll hur ambitiös jag är eller hur mycket jag vill. Jag måste vila och låta knät läka. Och visst jag kan göra det bästa av situationen men just nu orkar jag inte. För det är grejen, att få kämpa fysiskt och känna att man tar ett steg framåt, som jag saknar. Och det är avsaknaden av den som får mig att må mindre bra. Men min räddning är att jag har något som jag längtar tillbaka till. Längtan som motivation! Det är jobbigt just nu men jag vet att det kommer bli bättre. Så jag slår väl på en ny film på netflix, fortsätter sticka på min blommiga tröja och tar en hundrade kopp te för dagen (som förövrigt håller mig vaken hela nätterna för att jag måste springa på toa stup i kvarten).
I väntan på bättre tider.
2015-05-24
10:22:03
EFTER KORSBANDSOPERATION - FRÅN NOLL
Operationen gick bra. Pust! Ortopeden vad nöjd med resultatet. Han hittade inga skador på brosk, ledytor, minisker och bakre korsband. Oerhört skönt! Nu ligger ansvaret på mig!
Idag gjorde jag ett mera seriöst försök på rehabprogrammet jag fick med mig efter operationen. Har haft för ont för att kunna göra något tidigare. Det handlar om att böja och sträcka knäleden. Den värsta övningen är att ligga på rygg med en kudde under foten och låta knät sträckas av dess egen vikt. Hela 5 minuter! Hoff! Så enkla övningar. Men så himla tuffa! Alla muskler och leder i kroppen stretar emot och vill inte till något pris sträcka på knät så det är en kamp med hjälp av yogaandning för att finna kraft till att stå ut. En väldigt skum känsla, har nog aldrig jobbat så mycket emot min egna kropps vilja tidigare. Men jag tror på det! En operation är inget naturligt och inget kroppen vet hur den ska hantera. För att det ska bli bra igen måste man lära den på nytt, lära den hur man sträcker på benet. För det är inget den kommer hitta tillbaka till med tiden. Det är något man själv måste hjälpa till med efter det man utsatt sin kropp för, mixa och trixa, skära och skruva i leder och senor. Nu ska jag hjälpa min kropp hantera den situation jag utsatt den för!
Snart kan jag förhoppningsvis börja belasta benet och slänga kryckorna
2015-05-19
15:42:59
DAGS FÖR OPERATION
Jag har skött min rehab. I princip varje dag har jag varit på gymmet. Tåhävningar, dragmaskiner, benböj på balansboll, knähävningar och benböj med pilatesboll. Jag har även åkt lite skidor. Utförs och på platten. Anledningen till att knät fungerat så pass bra beror på många faktorer men jag ser det som en belöning för all pre-rehab jag la ner i höstas och byggde upp knästyrkan.
Jag har trots allt haft en relativt bra vår. Fått vara uppe i Riksgränsen, i bergen, men med en mycket låg ambitionsnivå. Jag vill rikta ett extra stort tack till min vän Ida för ditt stöd och kloka ord. Ida som bröt nacken för två vintrar tillbaka och i vinter har klarat av sina mål hon lagt upp samt gjorde utomhusklätterpremiär med bravu i helgen. Det är inte förrän jag själv blev skadad som jag förstår hur mycket jobb som ligger bakom, både fysiskt men framförallt mentalt. Tack för din erfarenhet! Och med det sagt så vill jag även tacka alla andra som stöttat. Som Ida säger, alla kan vi ge stöd på olika sätt och vis.
Nu är det iallafall dags. In på operationsbänken. Hatar situationer jag inte kan påverka själv. Det låter kanske som en livsavgörande operation. Det är ju ingen fara, jag kommer överleva. Men samtidigt är det så otroligt viktigt att det blir bra så jag kan komma tillbaka till det som gör mig lycklig. Det enda jag kan göra är att ge massor av positiv energi till min ortoped som ska operera. Men så mycket skidor han verkar ha åkt i vinter så behöver jag nog inte oroa mig. :)
Efter operationen börjar vi om från noll i rörlighet men med förhoppningsvis lite försprång i form av muskler som jag lyckats bygga upp nu innan operationen. På återseende!
2015-04-23
20:21:47
3 VECKOR
Cykla, cykla och cykla ännu mera...
Balans är nyckelordet just nu! Väldigt lärorikt. Jag är van att min kropp är med på vad min hjärna vill. Det tuffaste just nu är att det samspelet inte fungerar. Jag får hela tiden påminna mig om min begränsning. Något som går helt emot mina normala tankebanor. Att aldrig låta mina tankar stoppa mina drömmar. Just nu jobbar jag på att tillfälligt släppa det som drev mig nyss och hitta annat som kan driva mig.
Läget just nu. Jag har fått resultat från magnetröntgen och den var bättre än jag befarat. Minisken var hel. Haleluja! Men främre korsband var av och inre ledband väldigt uttänjt. Jag överväger just nu operation eller inte.
Från dag två började jag med rörelseträning och försökte få igång böj och sträckrörelsen i knät för att få igång cirkulationen och minska blödningen.
En vecka senare, efter besök hos min ortoped, satte jag mig på motionscykeln och kunde till min stora lycka cykla utan problem. Lite stelt och obehagligt dom första varven men sen gick det bra. Jag har nu cyklat varje dag mera än två veckor. Jag tränade även lättare styrkeövningar med sträckt ben för att inte tappa musklerna i benet.
Två och en halv vecka efter skadan och efter besked från magnetröntgen fick jag börja med styrkeövningar i form av benpress, benspark och tåhävningar. Just nu med 5 ggr lättare vikt än på det oskadade knät. Vissa rörelser gör ont men efter några upprepningar blir det bättre. Och jag märker resultat. Jag har även åkt lite längdskidor. Lite mera än två och en halv vecka efter skadan.
Det jag hela tiden måste vara uppmärksam på är smärta och svullnad efter aktivitet. Det är kroppens varningssignal och är lika med, big no no! Alla korsbandsskador är unika så ta alltid hjälp av ortoped och sjukgymnast. Det är dem bästa jag har just nu.
2015-04-20
20:54:18
MIN VÄG MOT EN SKADEFRI KORSBANDSSKADA
Jag har nu kommit igång med processen och är igång! Från dag ett bestämde jag mig. Jag ska göra allt för att få tillbaka funktionen i mitt skadade knä. Styrka, explosivitet, stabilitet och rörelse. Jag kommer inte ge mig. Och målet sitter på mitt högra ben; mitt oskadade knä. Samtidigt har det börjat smälta in att jag kommer få leva med den här rehaben livet ut och att träning kommer krävas livet ut. Jag vill inte säga att jag kommer behöva leva med skadan livet ut för jag har bestämt mig för att skadan inte ska få begränsa mig. Så träning känns betydligt vettigare. Och det kommer bara att löna sig i långa loppet. Även för övriga kroppen.
Hoppas jag kan inspirera, både skadade och oskadade, genom med- och motgångar och alla känslor och styrkor därtill. Motivation och längtan!
En bild från dag 2 efter skadan
2015-04-12
17:58:52
LÄNGTAN
Jag har längtat. Längtat i ett helt år. Ända sen jag kraschade ner för kvalåket på Nordals under NM förra året. Längtat efter revansch. Att få bevisa för mig själv att jag kan bli en bra skidåkare, trots att jag inte åkt skidor lika mycket som alla andra genom min uppväxt. Och jag har tagit ännu ett steg i utvecklingen iår. Och jag har längtat ännu mera. Jag har tyckt att två månader var så länge. Jag har hoppats att det var dags nu. För jag var redo. För varje dag som gick blev det roligare att åka skidor.
Jag har längtat att få åka skidor med alla fina vänner i Riksgränsen. Att kunna ta mig an berget på ett nytt sätt och kunna glädjas tillsammans med mina förebilder. Att veta att jag kan och kunna glädjas med mina nya framsteg.
Jag har längtat till att fortsätta utvecklas. Fortsätta nöta tills utmaningen till slut blir en njutning. Första dagen i Riksgränsen valde jag att åka själv för att kunna få ut så många åk som möjligt under dagen. Hoppade, snurrade och lekte tills det svåra blev lätt. Motivation och skidglädje.
Jag hade byggt upp många fina planer. Planer som växt fram i takt med min utveckling. Kebnekaise, lyngen, lofoten. Rännor, puder, sol, kvällsturer. Girlscamp. Jag kan inte sluta le. Det är glädje! Jag har längtat till att få uppleva det.
Efter skadan blev jag rädd. Ett år! Det är så länge! Tänk så kommer jag inte tillbaka. Inte kommer tillbaka som den skidåkare jag utvecklats till. Blir rädd. Inte vågar riskera att skada mig igen. Man har ju trots allt bara en kropp och jag har alltid gjort allt för att förebygga skador och vårda den. Det skrämmer mig. Jag vill våga!
MEN längtan till att få komma ut i bergen och åka skidor, klättra och springa igen har aldrig varit så stor! Jag tänker varje dag på dagen jag får åka skidor igen! Utmana och lära i bergen! Glädje! Jag tänker på hur stark jag känner mig, både psykiskt och fysiskt.
Jag har hittat en motivator som slår allt! Jag kommer ta med mig den här känslan av längtan när jag nu går in i en lång rehabperiod. Jag känner mig tacksam som har något som väntar på mig. Det ger mig styrka till att kämpa och vilja komma tillbaka. För jag vet att bergen och mina fina skidvänner kommer vänta, och när det väl är dags så kommer jag släppa på igen! Starkare än någonsin! Och låta min längtan gå i uppfylellse!
Foto: Robin Andersson
Och från botten av mitt hjärta: TACK till alla som hört av sig och stöttat. Det betyder mycket! ❤
2015-01-16
17:38:52
MITT 2015
Fortsätta utmana mig själv, stanna upp och reflektera, njuta!
2014-12-25
13:57:13
DAGENS TIPS SÅHÄR DAGEN EFTER
Julen handlar bland annat om att frossa i det man mår bra av! Men dagen efter kan man ibland må mindre bra eftersom lagom inte existerar, iallafall inte för mig. Tipset såhär dagen efter blir varmt vatten med färska ingefärsbitar. Det gjorde susen för mig! :)
2014-12-23
22:12:20
LADDAR BATTERIERNA
Efter målet med totalt 100 vändor i Luossabacken som avslutades på luciadagen laddar jag batterierna och depåerna inför många härliga veckor i alperna. Då väntar linssoppa. Så nu frossar jag i julens läckerheter! Julen lyser verkligen upp årets mörkaste dagar! För mig är den livsviktig! Men jag måste ändå påminna mig själv om att "julen handlar egentligen om att göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt".
Delikatesser på julbordet i Kiruna
2014-12-09
20:58:17
ENVISHETENS BAKSIDA
Genom hela mitt liv har stark envishet och vilja präglat utmaningar jag tagit mig an. Egenskaper jag är tacksam över som får mig att utvecklas. I veckan fick jag en uppenbarelse som fick mig att se dessa egenskaper från ett nytt perspektiv.
Jag och Karin gjorde skidpremiär i hemmabacken. Vi drog igång med vår klassiska skidskola där jag är elev och Karin coach samtidigt som vi tillsammans grottar ner oss i skidteknik och blir riktigt nördiga. Vi körde många åk och diskuterade olika justeringar som skulle förbättra min åkning. Inget hjälpte. Jag försökte, försökte, försökte, fokuserade, fokuserade, fokuserade och kämpade(!!!) Och det var där vi kom på det! Jag ville alldeles för mycket! Jag tog i för kung och fosterland och attackerade varje sväng till tusen som om jag försökte vinna över skidorna, underlaget och kraften därifrån. Det kändes som att jag kraschade när jag gick in i varje sväng. Resultatet blev oerhört dålig teknik och en väldigt stökig åkning.
Jag tror många idrottare, speciellt inom teknikidrotter, kan känna frustration över teknik som inte fungerar. När jag tänker tillbaka på min konståkningskarriär kan jag se att min starka envishet och vilja hämmade min teknik eftersom jag låste kroppen och använde styrka istället för att låta rörelserna komma naturligt.
Det är lätt att tappa glädjen om den starka viljan aldrig belönas i utveckling utan istället byts ut till slaviskt nötande. När man är mitt uppe i det tror man att det är den enda lösningen. Så har det varit för mig. För tids nog tror man på en belöning! Men den kanske aldrig kommer. Att bryta mönster. Vila. Ta ett uppehåll. Träna på något annat. Lägga fokus på något annat. Det är något som kräver mod. Och att sedan tro på det, det är ännu svårare. I alla fall för mig som aldrig kunnat förlita mig på talang. Men det är kanske just det som krävs, att lita på att all den träning man lagt ner har gett resultat. Att lita på sin egna förmåga.
MEN jag bytte taktik och försökte ta det lugnt. Utföra de rörelser jag skulle och låta skidorna göra jobbet. Inte lägga ner hela min själ och vilja i varje sväng. Och förvånandsvärt blev det så himla mycket bättre! Karin viftade entusiastiskt med armarna när jag kom ner och ställde den klassiska coachfrågan "hur kändes det?". Svaret var "Lätt".
En bild från förra året, påväg upp mot kebnetoppen
MVH från en envis träningstalang
2014-12-03
14:21:27
KANONBRA DRIVMEDEL!
Vegetariskt är inte bara nyttigt och bra för miljön. När jag äter det mår jag så mycket bättre! Här kommer en supergod variant på vegetarisk tacos. Lätt att ta med sig när man är ute på tur!
Vegetarisk taco på hummus
Varma wokade grönsaker (färska eller frusna)
Ruccola
Majs
Småtomater
Lök
Hummus
Tacobröd
Hummus
Portioner: 5 dl
1 vitlöksklyfta
1 burk ekologiska kikärter (400g)
1/2 chilifrukt
1/2 tsk spiskummin
1 msk pressad citronjuice
4 msk olivolja
1 msk tahini (sesampaste) (burk som finns i mataffären eller hälsbutik)
Salt och peppar
3 msk vatten
Finhacka vitlöksklyftan. Lägg den med kikärter, chilifrukt, spiskummin, pressad citronjuice, olivolja och tahini i en bunke och mixa till en jämn smet. Smaksätt med salt och peppar.
Jag brukar göra dubbel sats av humusen och ha i en burk i kylen till mellanmål på macka. Håller i över en vecka!
Mixtra själv och lägg till det du gillar! Lycka till!
