sannamikko

När man bara längtar till att dagen ska ta slut. Och sen när man vaknar nästa dag så hoppas man att dagen fort ska vara över. Det är tankar jag inte är van att behöva tänka. Och känslor jag inte brukar känna. Känslan av att man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dagen och inte kan göra så mycket åt det. Inte ens min starka vilja kan hjälpa mig. För det finns ingen genväg. Det spelar ingen roll hur ambitiös jag är eller hur mycket jag vill. Jag måste vila och låta knät läka. Och visst jag kan göra det bästa av situationen men just nu orkar jag inte. För det är grejen, att få kämpa fysiskt och känna att man tar ett steg framåt, som jag saknar. Och det är avsaknaden av den som får mig att må mindre bra. Men min räddning är att jag har något som jag längtar tillbaka till. Längtan som motivation! Det är jobbigt just nu men jag vet att det kommer bli bättre. Så jag slår väl på en ny film på netflix, fortsätter sticka på min blommiga tröja och tar en hundrade kopp te för dagen (som förövrigt håller mig vaken hela nätterna för att jag måste springa på toa stup i kvarten). 

I väntan på bättre tider.