2015-04-12
17:58:52
LÄNGTAN
Jag har längtat. Längtat i ett helt år. Ända sen jag kraschade ner för kvalåket på Nordals under NM förra året. Längtat efter revansch. Att få bevisa för mig själv att jag kan bli en bra skidåkare, trots att jag inte åkt skidor lika mycket som alla andra genom min uppväxt. Och jag har tagit ännu ett steg i utvecklingen iår. Och jag har längtat ännu mera. Jag har tyckt att två månader var så länge. Jag har hoppats att det var dags nu. För jag var redo. För varje dag som gick blev det roligare att åka skidor.
Jag har längtat att få åka skidor med alla fina vänner i Riksgränsen. Att kunna ta mig an berget på ett nytt sätt och kunna glädjas tillsammans med mina förebilder. Att veta att jag kan och kunna glädjas med mina nya framsteg.
Jag har längtat till att fortsätta utvecklas. Fortsätta nöta tills utmaningen till slut blir en njutning. Första dagen i Riksgränsen valde jag att åka själv för att kunna få ut så många åk som möjligt under dagen. Hoppade, snurrade och lekte tills det svåra blev lätt. Motivation och skidglädje.
Jag hade byggt upp många fina planer. Planer som växt fram i takt med min utveckling. Kebnekaise, lyngen, lofoten. Rännor, puder, sol, kvällsturer. Girlscamp. Jag kan inte sluta le. Det är glädje! Jag har längtat till att få uppleva det.
Efter skadan blev jag rädd. Ett år! Det är så länge! Tänk så kommer jag inte tillbaka. Inte kommer tillbaka som den skidåkare jag utvecklats till. Blir rädd. Inte vågar riskera att skada mig igen. Man har ju trots allt bara en kropp och jag har alltid gjort allt för att förebygga skador och vårda den. Det skrämmer mig. Jag vill våga!
MEN längtan till att få komma ut i bergen och åka skidor, klättra och springa igen har aldrig varit så stor! Jag tänker varje dag på dagen jag får åka skidor igen! Utmana och lära i bergen! Glädje! Jag tänker på hur stark jag känner mig, både psykiskt och fysiskt.
Jag har hittat en motivator som slår allt! Jag kommer ta med mig den här känslan av längtan när jag nu går in i en lång rehabperiod. Jag känner mig tacksam som har något som väntar på mig. Det ger mig styrka till att kämpa och vilja komma tillbaka. För jag vet att bergen och mina fina skidvänner kommer vänta, och när det väl är dags så kommer jag släppa på igen! Starkare än någonsin! Och låta min längtan gå i uppfylellse!
Foto: Robin Andersson
Och från botten av mitt hjärta: TACK till alla som hört av sig och stöttat. Det betyder mycket! ❤
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Du kommer fixa det vännen! Du har vilja, energi och förmåga. Gråt den tid du behöver, sedan biter du ihop och så kör du, du fixar det mesta, du är stark! Kram mamma