sannamikko

Operationen gick bra. Pust! Ortopeden vad nöjd med resultatet. Han hittade inga skador på brosk, ledytor, minisker och bakre korsband. Oerhört skönt! Nu ligger ansvaret på mig! 

Idag gjorde jag ett mera seriöst försök på rehabprogrammet jag fick med mig efter operationen. Har haft för ont för att kunna göra något tidigare. Det handlar om att böja och sträcka knäleden. Den värsta övningen är att ligga på rygg med en kudde under foten och låta knät sträckas av dess egen vikt. Hela 5 minuter! Hoff! Så enkla övningar. Men så himla tuffa! Alla muskler och leder i kroppen stretar emot och vill inte till något pris sträcka på knät så det är en kamp med hjälp av yogaandning för att finna kraft till att stå ut. En väldigt skum känsla, har nog aldrig jobbat så mycket emot min egna kropps vilja tidigare. Men jag tror på det! En operation är inget naturligt och inget kroppen vet hur den ska hantera. För att det ska bli bra igen måste man lära den på nytt, lära den hur man sträcker på benet. För det är inget den kommer hitta tillbaka till med tiden. Det är något man själv måste hjälpa till med efter det man utsatt sin kropp för, mixa och trixa, skära och skruva i leder och senor. Nu ska jag hjälpa min kropp hantera den situation jag utsatt den för! 

Snart kan jag förhoppningsvis börja belasta benet och slänga kryckorna