sannamikko

När man bara längtar till att dagen ska ta slut. Och sen när man vaknar nästa dag så hoppas man att dagen fort ska vara över. Det är tankar jag inte är van att behöva tänka. Och känslor jag inte brukar känna. Känslan av att man inte är nöjd med vad man åstadkommit under dagen och inte kan göra så mycket åt det. Inte ens min starka vilja kan hjälpa mig. För det finns ingen genväg. Det spelar ingen roll hur ambitiös jag är eller hur mycket jag vill. Jag måste vila och låta knät läka. Och visst jag kan göra det bästa av situationen men just nu orkar jag inte. För det är grejen, att få kämpa fysiskt och känna att man tar ett steg framåt, som jag saknar. Och det är avsaknaden av den som får mig att må mindre bra. Men min räddning är att jag har något som jag längtar tillbaka till. Längtan som motivation! Det är jobbigt just nu men jag vet att det kommer bli bättre. Så jag slår väl på en ny film på netflix, fortsätter sticka på min blommiga tröja och tar en hundrade kopp te för dagen (som förövrigt håller mig vaken hela nätterna för att jag måste springa på toa stup i kvarten). 

I väntan på bättre tider. 

Operationen gick bra. Pust! Ortopeden vad nöjd med resultatet. Han hittade inga skador på brosk, ledytor, minisker och bakre korsband. Oerhört skönt! Nu ligger ansvaret på mig! 

Idag gjorde jag ett mera seriöst försök på rehabprogrammet jag fick med mig efter operationen. Har haft för ont för att kunna göra något tidigare. Det handlar om att böja och sträcka knäleden. Den värsta övningen är att ligga på rygg med en kudde under foten och låta knät sträckas av dess egen vikt. Hela 5 minuter! Hoff! Så enkla övningar. Men så himla tuffa! Alla muskler och leder i kroppen stretar emot och vill inte till något pris sträcka på knät så det är en kamp med hjälp av yogaandning för att finna kraft till att stå ut. En väldigt skum känsla, har nog aldrig jobbat så mycket emot min egna kropps vilja tidigare. Men jag tror på det! En operation är inget naturligt och inget kroppen vet hur den ska hantera. För att det ska bli bra igen måste man lära den på nytt, lära den hur man sträcker på benet. För det är inget den kommer hitta tillbaka till med tiden. Det är något man själv måste hjälpa till med efter det man utsatt sin kropp för, mixa och trixa, skära och skruva i leder och senor. Nu ska jag hjälpa min kropp hantera den situation jag utsatt den för! 

Snart kan jag förhoppningsvis börja belasta benet och slänga kryckorna

Jag har skött min rehab. I princip varje dag har jag varit på gymmet. Tåhävningar, dragmaskiner, benböj på balansboll, knähävningar och benböj med pilatesboll. Jag har även åkt lite skidor. Utförs och på platten. Anledningen till att knät fungerat så pass bra beror på många faktorer men jag ser det som en belöning för all pre-rehab jag la ner i höstas och byggde upp knästyrkan. 

Jag har trots allt haft en relativt bra vår. Fått vara uppe i Riksgränsen, i bergen, men med en mycket låg ambitionsnivå. Jag vill rikta ett extra stort tack till min vän Ida för ditt stöd och kloka ord. Ida som bröt nacken för två vintrar tillbaka och i vinter har klarat av sina mål hon lagt upp samt gjorde utomhusklätterpremiär med bravu i helgen. Det är inte förrän jag själv blev skadad som jag förstår hur mycket jobb som ligger bakom, både fysiskt men framförallt mentalt. Tack för din erfarenhet! Och med det sagt så vill jag även tacka alla andra som stöttat. Som Ida säger, alla kan vi ge stöd på olika sätt och vis. 

Nu är det iallafall dags. In på operationsbänken. Hatar situationer jag inte kan påverka själv. Det låter kanske som en livsavgörande operation. Det är ju ingen fara, jag kommer överleva. Men samtidigt är det så otroligt viktigt att det blir bra så jag kan komma tillbaka till det som gör mig lycklig. Det enda jag kan göra är att ge massor av positiv energi till min ortoped som ska operera. Men så mycket skidor han verkar ha åkt i vinter så behöver jag nog inte oroa mig. :) 

Efter operationen börjar vi om från noll i rörlighet men med förhoppningsvis lite försprång i form av muskler som jag lyckats bygga upp nu innan operationen. På återseende!