2014-03-30
22:20:34
KEBNEKAISE
I måndags spontanstormade vi en idé om att gå upp på kebne via östra leden samt bo i bivack. På onsdag förmiddag satt vi på skotern mot fjällstationen. Redo för äventyr!
När vi kom fram till fjällstationen tog vi en tur in i tarfaladalen och upp till galciärtunneln i hydrologrännan. En gömd pärla. Jag hade hört talas om den men den var högt över förväntan. Att åka skidor i en glaciär, det var en upplevelse. Att snön var så pass bra där inne gjorde saken ännu bättre.
Det hade börjat blåsa när vi började gå åttatiden på morgontn. Vi började redan då fundera på möjligheten att nå kebnetoppen. Det skulle dra in lite sämre väder på eftermiddan så vi drog upp ett högt tempo fram till björlings glaciär för att kunna komma ner i tid. Innan klättringen mojnade vinden något och vi bestämde oss för att fortsätta. När vi kom upp över kanten från klättringen möttes vi av en ännu starkare vind som hela tiden stegrats under klättringen. Jag ställde mig upp men blåste omkull. Fredrik högg krampaktingt fast yxan i snön och höll sig fast i marken. Vädret tog oss Inge längre upp. På vägen ner ökade vinden ännu mer och vi stod och bromsade i plogen fast det gick uppför på vissa ställen. Strålande sol och Inge moln på himlen men ändå dålig sikt eftersom snön yrde.
När vi kom fram till fjällstationen tog vi en tur in i tarfaladalen och upp till galciärtunneln i hydrologrännan. En gömd pärla. Jag hade hört talas om den men den var högt över förväntan. Att åka skidor i en glaciär, det var en upplevelse. Att snön var så pass bra där inne gjorde saken ännu bättre.
Vi kom tillbaka till stationen kring sextiden och började direkt leta en driva för att börja gräva bivack. Det var riktigt hård snö att gräva i och min snösåg fick sig en liten böj. Det blev en liten mysig bivack. Efter lite frystorkad lasagne gick vi och la oss. Då påmindes jag om min klaustrofobi som fanns gömd där inne. Fredrik började direkt leva om som ett ånglok och slutade aldrig. Men det gick bra och jag fick ändå några timmar sömn. Men det var skönt när det var morgon.
Det hade börjat blåsa när vi började gå åttatiden på morgontn. Vi började redan då fundera på möjligheten att nå kebnetoppen. Det skulle dra in lite sämre väder på eftermiddan så vi drog upp ett högt tempo fram till björlings glaciär för att kunna komma ner i tid. Innan klättringen mojnade vinden något och vi bestämde oss för att fortsätta. När vi kom upp över kanten från klättringen möttes vi av en ännu starkare vind som hela tiden stegrats under klättringen. Jag ställde mig upp men blåste omkull. Fredrik högg krampaktingt fast yxan i snön och höll sig fast i marken. Vädret tog oss Inge längre upp. På vägen ner ökade vinden ännu mer och vi stod och bromsade i plogen fast det gick uppför på vissa ställen. Strålande sol och Inge moln på himlen men ändå dålig sikt eftersom snön yrde.
Med en fin upplevelse och nyttig erfarenhet avslutade vi med ett stopp på Artic Thai i Kiruna på vägen tillbaka till riksgränsen. Tack Fredrik för två fina dagar!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
fin tur